Äntligen tog jag mig för att ringa vårdcentralen. Har haft ont i nacken längre tid än vad jag kan minnas. Är lite rädd för att det kan vara något allvarligt såklart och det är väl egentligen anledningen till att jag inte sökt för det. Jag vill inte veta att jag har någon superfarlig sjukdom. Jag vet ju självklart att det är bättre ju tidigare man upptäcker saker men mitt huvud tänker inte så…

Läste lite om det här med ont i nacken och det är inte jätteofta som det är sådär allvarligt. http://www.1177.se/Vasterbotten/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Ont-i-nacke-och-axlar/. Så efter lite bearbetning av detta så fattade mitt huvud till slut beslutet att idag skulle jag minsann ringa vårdcentralen. Tio över åtta, efter lämning av barn i skolan ringde jag. De skulle ringa tillbaka 13.50! Ja ni läser rätt, 13.50 fick jag telefontid, helt sjukt. Så nu skulle jag alltså gå hela dan och ladda & våndas inför samtalet. Jag gillar inte det där med att förklara för vårdpersonal.

Till slut ringde de en sköterska som det kändes ganska bra att prata med. Med min bakgrund och sjukdomshistoria så tyckte hon att det lät som spänningsvärk. Att det hänger ihop med min utmattning och stress. Hon tyckte att första steget är att träffa en sjukgymnast. Han ska tydligen vara duktig på att kunna bedöma om det är just detta värken beror på eller om det kan vara något annat. Jag fick en tid i nästa vecka och det känns just nu skönt att jag äntligen tog tag i det. Tänk om jag kan bli av med min värk helt och hållet!