Hon är så lik mig min älskade lilla höna.
Hon oroar sig ofta och till slut säger hennes kropp liksom min nej.
Det har varit en tuff vecka för barnen oxå. My har hunnit med både det ena och det andra. Det verkar ju vara lite så att de sista tre veckorna innan sommarlovet så ska man hinna med allt man inte hunnit på hela året. Det händer saker hela tiden. För en del barn kan det bli lite väl mycket, My är ett av dessa barn. Denna veckan har det varit besök av författare och tågutflykt till Kristianstad för att hämta Läsborgarmärken. My har läst på som tusan, 15 böcker har hon fått ihop och fick alla tre märkena. Hon har även hängt med på två trivselkvällar och igår sa hennes lilla kropp stopp.

  

Hon vaknade med feber och ont i halsen. Stackaren låg nerbäddad i soffan i stort sett hela dagen igår. Ingen hög feber men tillräcklig för att hon skulle känna sig svag i benen som hon själv sa. Det blev nutellamacka i soffan till frukost och både hon och Fenix var överlyckliga. Det hör inte till vanligheterna att man får äta i soffan vid teven nämligen. När pappan kom hem från jobbet vid nio-tiden hade han fixat jordgubbar åt henne som tröst för att hon var sjuk. Lilla Hönan är det enda av våra barn som äter i stort sett alla bär, hon älskar bär. Hon klämde nästan alla jordgubbarna på en gång, några blev dock sparade till frukostmackan idag. En av hennes favoritpålägg är nämligen skivade jordgubbar, vem kan säga nej till det liksom.

  

Själv hann jag med att plocka lite rabarber igår när jag ändå var hemma med My. Fick ihop lite mer saft, en rabarberkladdkaka och lite rabarberkräm. Kräm har jag aldrig gjort tidigare så det var lite spännande. Googlade lite och tog detta receptet https://www.koket.se/klassisk-rabarberkram Två av barnen smakade åtminstone men ratade. Själv tyckte jag nog den blev lite väl söt… Kan va så att kräm inte är något för den här familjen.

  

Idag tänkte vi inte göra många knop. Vi följer den där pappan på en karta. Han är ute och cyklar Ringsjön runt idag. Efter mycket velande valde jag att avstå. Det är jag glad för idag. Denna veckan har det varit alldeles för många saker i kalendern ändå och jag behöver denna helgen till att göra ingenting. Fick en bild skickad till mig på mannen nyss. Svärföräldrarna står och hejar och lyckades fånga ryggtavlan på bild. Heja Heja!! Svägerskan hade tid att stanna och vi kunde få en bild framifrån. Heja dig Tinis!